"Jag vaknar till dånet av en flygplansmotor och känslan av något varmt som rinner nerför hakan. Jag lyfter handen och känner på ansiktet. Mina fyra framtänder är borta, jag har ett hål i kinden, min näsa är knäckt och ögonen nästan igensvullna." Så börjar James Freys bok Tusen små bitar. Redan här förstår man att bokens huvudperson, den 23-årige James Frey, råkat ut för någonting förskräckligt. Inte långt senare får man veta att allt beror på det svåra narkotikaberoende som James lever med. Trots sin unga ålder har han redan använt tunga droger i många år, och för att överleva måste han nu förändra sitt liv radikalt. Förändringen kommer då han får en plats på en behandlingsklinik i Minnesota.
Utgångspunkten är dyster, men för att överleva är kliniken James enda chans. Snabbt kastas man in i det helvete som en drogberoende måste gå igenom för att bli drogfri. Frey skildrar det på ett sätt som får mig som läsare att dras med. Jag förundras över hans viljestyrka samtidigt som jag äcklas av de otäcka och detaljerade beskrivningarna av avgiftningen. Det är en gripande skildring som ibland är svår att smälta, samtidigt finns det stunder då man gläds med huvudpersonen över de glädjeämnen han finner på kliniken. Till exempel träffar han många nya vänner och särskilt speciell är Lilly, hon som blir den förbjudna kärleken och den han kommer allra närmast.
En spännande och lättläst självbiografi, med luftig text och mycket dialog.
(Omslagsbild från Bonniers förlag.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar