En fruktansvärd historia om dem som står utanför

Jenny av Jonas Gardell.

Boken handlar om Jenny, "cp-Jenny, plankan, värsta mjällbruden - hon som ingen såg och ingen hörde, hon som inga riktiga vänner hade och knappt ens ville andas mer". Och så handlar den om Juha, han som ändå blir något av en vän för Jenny, främst för att han heller inga vänner har. Juha och Jenny har funnit varandra i utanförskapet. I nio år har de gått i samma klass och under hela tiden har Jenny varit utstött, Juha har varit det periodvis. När skolavslutningen närmar sig går de båda med svarta kläder, svartfärgat hår, svart läppstift och svart kajal. Det är de två mot världen, inte för att de valt det, utan för att de blev över.

Året är 1979 och det är den sista fredagsnatten före skolavslutningen. Vid Sävbysjöns strand är det fest, och alla är där. Endast Juha fattas och ensam och utlämnad är Jenny. Jenny är lycklig över att hon för en gångs skull blivit bjuden på fest, men innan natten är över har något fruktansvärt hänt. 25 år senare får Juha ett brev från Jenny där hon berättar om allt som hände. Juhas tankar och försök till att stå upp för sin forna vän utgör stora delar av boken.

Gardell lyckas verkligen förmedla en otäck känsla, faktiskt är det så att jag stundtals mår illa när jag läser. Man vet liksom vad som ska hända, men ingen återvändo finns och inget kan göras. Faktiskt är jag överraskad att boken gör ett sådant intryck på mig och tankarna på Jenny hänger sig kvar en bra stund efter att jag lagt boken åt sidan. Mycket läsvärd!

(Omslagsbild från Norstedts förlag.)